Sjukskrivningens rehabilitering

I ledaren i dagens Kristianstadsbladet tar Jonas Duveborn upp problemet med synen på det nya sjukförsäkringssystemet.

Eller snarare den vrångsyn som man från oppositionshåll gärna vill framföra.

Tanken med det nya systemet, att snarast få patienten att lämna sjukskrivningen för att återgå till ett arbetsliv, måste ur alla aspekter vara den enda riktiga.

Jag skriver med avsikt ett arbetsliv,det måste inte vara samma jobb.

Skulle det vara omöjligt, trots det nya kravet på snabb rehabilitering, att återta det gamla arbetet måste givetvis allt göras för att hitta ett mer passande jobb.

Om inte annat så i alla fall ett deltidsarbete,så mycket som vederbörande kan.

Det är detta som rehabiliteringen siktar på.

Det finns inget mer nedbrytande för en normalt fungerande människa än att tycka att man inte kan klara sig själv.

Att vara helt beroende av andra kan bli en nödvändighet i livet,men jag tror man vill undvika det så länge det går.

Det som tidigare var alltför vanligt att "förtidspensionera" utan ordentliga försök till omskolning m.m. var ett förödande slöseri med människor, fysiskt,psykiskt och materiellt. Ett skamligt system.
Kanske kan vi nu få en sundare syn på vad sjukskrivning är till för, vad rehabiluitering gälller och att "förtidspension" blir den nödfallslösning den skall vara.
Långtifrån alltid kan jag hålla med Duveborn, men här har han alldeles rätt.