EU:s fasa - Rysslandsberoende.

I dagens Svd skriver Rolf Gustavsson, som vanligt välinitierat, om avsaknaden av gemensam energipolitik i EU.
Jag påpekade redan den 8 jan(Gaskriget)att Eu riskerar att "fastna" i beroende av Ryssland när det gäller energiutnyttjande.
I den debatt som förts i Sverige om det nya EU-fördraget(Lissabonfördraget)har den synpunkt som RG för till torgs , nämligen att det kommer vara lättare för EU att samordna ex.vis energipolitiken, inte framförts med någon större emfas.
Över huvud taget har debatten om EU, och det nya fördraget, varit sällsynt lam och utan större vyer i Sverige.
Det har mest varit fråga om nej till det nya, utan förståelse för att det gamla Nice-fördraget har alltför många dåliga sidor.
Att EU inte kan ha en gemensam politik i så motto att alla skall göra samma sak tycker jag är en självklarhet.
Varje land måste ta hand om sina problem på det sätt man finner bäst.
Detta under förutsättning att man är överens om vissa övergripande mål:
Minskande av CO-belastningen,det viktiga i klimatstrategin och att hjälpa till i utvecklingsländerna.
Detta tror jag det skulle vara ganska lätt att komma överens om, oavsett om länderna sedan väljer att spara sig fram,bygga nya kärnkraftverk,bygga ut vattenkraft eller satsa allt på sol och vind.
Det måste dock vara synnnerligen viktigt för EU:s alla länder( med vad som nu sker för ögonen) att se till att inte hamna i total beroendeställning till Ryssland.
Att kunna koppla bort detta alternativ om politisk utpressning kan skönjas måste vara en första príoritet.
Gärna förhandla med Ryssland i frågan men alltid ha möjlighet att välja annan väg om pris eller politiska villkor blir oacceptabla tror jag är av primär vikt för ett oberoend,självbestämmande EU.