Så var det!

I dagens Kristianstadsblad diskuterar Christina Borglund och Jonas Duveborn om KD är borgerligt eller inte.
Jag skall inte lägga mig i själva diskussionen, men kan inte undvika att reagera på en del saker.
Om nu "Bladets" politiska redaktörs intresse är att öppna vägen för KD in i borgerligheten ,som han tidigare pläderat för,är knappast rätta sättet att vid varje tillfälle dra upp gammalt groll.
Skall KD kunna räknas in i borgerligheten igen måste detta vara historia och samarbetet byggas härifrån och frammåt.
Det ankommer givetvis på både KD:s företrädare i Kristianstad och övriga borgerliga partier att ta sitt ansvar, föra en dialog och komma överens hur detta skall göras.
Jag måste dock påpeka att Christina Borglund gör en historieomskrivning som inte kan vara oemotsagd.
"Efter valet valde man att samarbeta med Kristianstadbygdens framtid,f.d. Sjöbopartiet, i stället för med KD"
Att skapa en borgerlig majoritet var den övergripand målsättningen.
Det kunde göras genom gemensam handlingsplan mellan de nu regerande fem partierna. Det gav 1 rösts majoritet. Med endast KD,utan Kbf, hade inte majoritet uppnåtts.
KD erbjöds ingå i majoriteten men valde att stå utanför,trots att vi visade den överenskommelse som slutits och där ingen främlingsfientlighet tilläts.
Så Christina,redan då kunde Ni varit med borgerligheten men avstog.
Ta chansen nu, gå in i det borgerliga samarbetet så går vi också efter valet 2010 in i ett fortsatt borgerligt styre.

Äntligen!

I dagens radiosändningar,bl.a. lunchekot, framgår att Skåneregionen tillsammans med Västra Götaland, äntligen permanentas.
Ett beslut som vi väntat på i många år.
Dock!, bättre sent än aldrig.
Permanentningen innebär den stora fördelen att det blir möjligt för andra delar av "Region Syd" att söka sig till den ekonomiskt starkare ,mer expansiva sydligaste delen av Sverige. Naturligen har detta inte varit realistiskt innan regionen blivit stadfäst.
Region Skåne som den nu ser ut är trots sin dryga million innevånare alltför liten för att matcha Köpenhamn-Danmark,norra Tyskland och baltländerna.
Det är den omfattningeen av "omland" som vi skall balansera,vara lockande partner till och också stå upp mot i framtiden.
Det finns således synneligen goda möjligheter att i valet 2010 också låta innevånarna i Blekinge, södra Småland o.s.v. yttra sig över möjligheten att ansluta sig till en utvidgad region Skåne.
Detta till fromma för alla i södra Sverige och för Sverige som helhet.

Nejsägare orsakar förluster

Under några dagar har Kronans förhållande till Euron debatterats.
Allt fler belägg framkommer att det nej som blev resultatet av folkomröstningen blivit olyckligt för Sverige och svenskarna.
Den 19/1 skrev Nils-Erik Ekstrand på Brännpnkt i SvD om det problem som vi fått p.g.a. att vi inta valde Euro vid folkomröstningen.
23 miljarder förlorar alla som reser utomlands.
Artikeln påvisar tydligt vad bl.a.affärsresanden och nöjesresanden har fått för merkostnader.
Jag var övertygad om att svenskarna skulle vara kloka nog att förstå faran med en utanför Euron stående svensk krona. Tyvärr tog jag fel och just nu åker kronan up och ner som en jojo och gör verkligen skäl för namnet "skvalpvaluta".
Allt fler röster höjs nu för att frågan måst tas upp på nytt.
Senast i går i Ekot nämnde Lars Jonung att vi hade förlorat på dagens situation.
I dag skriver företagarnas VD Anna-Stina Nordmark Nilsson på samma tema.
"Det är dags att tala klarspråk om Euron"
Ta upp frågan om Euron ur byrålådorna för förnyad diskussion.
Det var inte vettigt med de ständiga devalveringar vi tidigare ägnade oss åt.
Det är inte vettigare att ha situationen som den nu är.
Sverige kan snart vara ensamt i norra Europa med egen liten"skvalpvaluta"

EU:s fasa - Rysslandsberoende.

I dagens Svd skriver Rolf Gustavsson, som vanligt välinitierat, om avsaknaden av gemensam energipolitik i EU.
Jag påpekade redan den 8 jan(Gaskriget)att Eu riskerar att "fastna" i beroende av Ryssland när det gäller energiutnyttjande.
I den debatt som förts i Sverige om det nya EU-fördraget(Lissabonfördraget)har den synpunkt som RG för till torgs , nämligen att det kommer vara lättare för EU att samordna ex.vis energipolitiken, inte framförts med någon större emfas.
Över huvud taget har debatten om EU, och det nya fördraget, varit sällsynt lam och utan större vyer i Sverige.
Det har mest varit fråga om nej till det nya, utan förståelse för att det gamla Nice-fördraget har alltför många dåliga sidor.
Att EU inte kan ha en gemensam politik i så motto att alla skall göra samma sak tycker jag är en självklarhet.
Varje land måste ta hand om sina problem på det sätt man finner bäst.
Detta under förutsättning att man är överens om vissa övergripande mål:
Minskande av CO-belastningen,det viktiga i klimatstrategin och att hjälpa till i utvecklingsländerna.
Detta tror jag det skulle vara ganska lätt att komma överens om, oavsett om länderna sedan väljer att spara sig fram,bygga nya kärnkraftverk,bygga ut vattenkraft eller satsa allt på sol och vind.
Det måste dock vara synnnerligen viktigt för EU:s alla länder( med vad som nu sker för ögonen) att se till att inte hamna i total beroendeställning till Ryssland.
Att kunna koppla bort detta alternativ om politisk utpressning kan skönjas måste vara en första príoritet.
Gärna förhandla med Ryssland i frågan men alltid ha möjlighet att välja annan väg om pris eller politiska villkor blir oacceptabla tror jag är av primär vikt för ett oberoend,självbestämmande EU.

Lycksökande oförskämdhet.

Måttet var rågat för Sven Otto Littorin i dag i riksdagen.
Luciano Astudillo tog i interpellationsdebatten till det lägsta av politiska knep - att anspela på motpertens privata förhållanden och familjesituation.
Således togs in i debatten situationer som absolut inte har med arbetsmarknadspolitiken att göra.
Det tråkigaste är att Luciano gör det fullständigt medvetet och för att få medhåll av de sina i kammaren.
Han ler ett försmädligt leende när han vänder sig mot kammarens ledamöter,han vet exakt vad han gör. Det framgår tydligt av de bilder man kan se på Aftonbladets video.
Att i efterhand försöka släta över, och säga att han inte menat det han sa, är snarast vanärande för Astudillo än ngt annat.
Det hade varit renhårigare och förlåtligt om han bett om ursäkt för sin förlöpning.
Det som nu skett(dessutom med tillsägning från talmannen)kan inte annat än försämra hans ställning inom socialdemokratin(får man hoppas).
Ingen politiker, vilket parti man än tillhör, kan tolerera att sådant missbruk sker av den debattfrihet vi har i våra politiska fora. SvD Expressen

Tungfotad opposition

Vid partiledardebatten som hölls i riksdagen i går såg jag med spänning fram mot debatterna.
Att striderna i Gaza skulle komma upp var självklart liksom den ekonomiska krisen.
Det som förvånade var att oppositionen hade så litet att komma med.
Varken Mona Sahlin,Lars Ohly eller Peter Eriksson kunde på något sätt rubba regeringsföreträdarna och var dessutom synnerligen enkelspåriga i sina försök till kritik.
De som i dag tänkt rösta på oppositionen måste,oavsett partsympati,fått en tankeställare.
Är detta vad som kan förväntas framöver i riksdagsdebatterna så måste det kännas tungt.
Oppositionsföreträdarna måste definitivt snabba på"fotarbetet" om man skall ha en möjlighet att rubba den sammansvetsade regeringen.
Små variationer finns men annars ser allianssammarbetet mycket stabilt ut.

Äntligen-Patientmakt

Efter 7 sorger och 8 bedrövelser har Region Skåne äntligen beslutat att låta pengarna följa patienten vid besök i öppen vård. Se artikel i Kristianstadsbladet 13/1.
Det sammelsurium av system med åtföljande förvirring som hittills rått har varit förödande.
För att få en effektiv första linje i sjukvården är det nödvändigt att de som tar på sig ett hårdare arbete också skall få mer pengar.
Det är en helt omöjlig situation när, oavsett vad som görs, pengar ändå tillförs en vårdcentral eller läkarmottagning.
Om vården sköts som den skall och patienten är nöjd med bemötande och vård så återkommer pastienten till samma mottagnin. om inte byter hon/han tills man hittar någon som fyller kraven.
I samma mån måste kraft och tid läggas ner på att förklara för patienten varför vissa saker görs och andra inte.
Kommunikationen kommer också att vinna på systemet.
Patienten har makten!